Rubriken sammanfattar ganska väl hur vi känner inför reseåret 2021 så här i sluttampen. För även om det började dystert värre, tycker vi ändå att vi fått ett bra och upplevelserikt år med massor av resor och upplevelser.
Men vi tar väl det i vanlig ordning månad för månad.
Januari – hemma
Januari minns vi knappt något av så här efteråt. Reseförbud inom och utom regionen rådde i Västerbotten. Vi satt mest hemma och väntade, härdade. Dessutom vräkte snön ner med någon form av rekord där i mitten på månaden, så vi var ju praktiskt taget insnöade någon vecka också.
Februari – Isgrottan
Samma läge som januari, fast vi vågar oss ut på äventyr en gång. Till isgrottan i Domsjö söder om Övik.
Mars – hemma
Mars blev ytterligare en vintermånad där pandemin låg som ett tätslutande lock över livet. Christofer jobbade med, och skrev om sin husbil.
Sista dagarna av månaden lämnade vi äntligen Umeå. För första gånger på 6 månader. Resan gick till pappa i Gävle.
April – Västmanland
När april tar sin början är vi alltså på plats i Gävle. På Påskafton unnar vi oss en utflykt till Västmanland. En maxad dag när vi besöker Hälleskogsbrännan, som blivit naturreservat sedan den stora branden här 2014. Men även världsarvet Engelsbergs bruk och Norberg med Elsa Anderssons konditori. Stora upplevelser som man kan leva på länge.
Maj – Öland
Det är nu reseåret 2021 börjar på riktigt. Plötsligt har massor av människor i Sverige och övriga Europa fått vaccin, åtminstone en spruta, pandemin klingar av och det känns okej att ge sig ut i Sverige igen.
Vi åker på en 9 dagar lång roadtrip. Börjar med en dag vid Höga kusten, snabbstoppar i Södermanland och rullar sedan över bron till Öland.
Här stannar vi 4 heldagar och vandrar och njuter av våren. Hemvägen går via Småland och min syster i Västergötland.
Juni – Hälsingland och Härjedalen
Vi smygstartar juni med en dagsutflykt till Balesudden längs Höga kusten på själva nationaldagen.
Sedan vankas det en väldigt kort, snabb och flyktig roadtrip i södra Norrland. Hälsingland, Gävle, och Inlandsvägen upp till Myskoxecentrum i Härjedalen. I Gävle får jag äntligen tillfälle att vandra Norrlandets kustled, något jag längtat efter länge.
Jag avslutar juni månad i sann äventyrlig anda genom att prova Umeås nya Zip-line anläggning.
Juli – Ammarnäs och Dalarna
Juli månad kommer förstås med nya äventyr. Vi inleder med en super-spontan weekend till Ammarnäs. Vi gör två dagsvandringar där i tropisk värme och en mättad lösning av mygg.
Bara någon vecka senare är det dags för en vecka i Dalarna. Detta är en 3-generationsresa där både min son och min pappa är med. Vi bor först tre nätter i Orsa och upptäcker Siljansbygden, sedan omlokaliserar vi till Idre och upplever Fulufjället, Grövelsjön och Nipfjället därifrån.
Juli avslutas med två härliga, soliga veckor i vår stuga i Järnäsklubb, samt ett altanbygge där.
Augusti – Färöarna och Bulgarien
I augusti vankas det 50-årsöverraskningsresa för mig. Vi åker bil ner genom Sverige utan att jag har en aning om vad slutdestinationen är. Färden går via Stockholm, Tullgarn, och Dalsland.
För att kulminera när vi rullar på färjan till först Danmark och sedan Färöarna.
Läs också: Att åka färja till Färöarna och svar på frågan varför man gör det
På hemväg blir det stopp i både Danmark, Hunnebostrand och Orsa.
Men augusti är ju inte slut i och med denna fantastiska resa. I slutet på månaden blir vi bjudna på en pressresa till Bulgarien. Ett land som vi varit nyfikna på länge. Det blir en omväxlande resa med Europas äldsta stad, Svarta havet och massor av fantastisk mat.
September – Funäsfjällen
I september åker vi, traditionsenligt höll jag nästan på att skriva, till Funäsfjällen och vandrar. Traditionsenligt för att det är andra året i rad nu och för att det mycket väl kan bli ett tredje år. Det blir även en sväng till Grövelsjön och Töfsingdalens nationalpark, ett riktigt äventyr under rådande väder-omständigheter.
Oktober – La Gomera
I Oktober så är det dags för ytterligare en utlandsresa. I elfte timmen skulle det visa sig, eftersom det inte dröjde länge innan Omikron gjorde entré i allas våra liv.
Vi chockade alla, inklusive oss själv genom att åka charter till kanarieön La Gomera och vandra en vecka.
November – Stockholm
En vandringsdag i Björnlandets nationalpark hann vi med i början av månaden innan snön la sig. Och sedan en långhelg i Stockholm, med besök på Travel News Market, en guidad tur i Stockholm stadshus, Skogskyrkogården, Fotografiska museet med mera.
December – hemma
Nu är vi tillbaka i det gamla vanliga Corona-läget igen, känns det som. Åtminstone vad gäller resor. Själva trycker vi hemma mest utan stora utsvävningar. Fast över jul tar vi som planerat nattåget ner till Västergötland för att fira jul.
Året i siffror
Antal resor: Ja få se nu, beror på vad som räknas som en resa, men om det är minst en övernattning får jag det till 11. 3 utomlands och 8 inom Sverige.
Antal besökta länder: En gammal klassisk kategori som inte överges bara för att det råder pandemi i världen. I år har vi turistat i 4,5 länder. För Färöarna räknar vi som ett halvt extra land. Sverige, Danmark, Bulgarien och Spanien är de ”hela”. Av dessa hade vi inte besökt Bulgarien och Färöarna förut. Jag kunde därför fira ”70 besökta länder” i år.
Antal besökta landskap: En Corona-kategori som infördes förra året. Vi har turistat i hela 15 landskap i år. Lappland, Västerbotten, Ångermanland, Härjedalen, Hälsingland, Gästrikland, Dalarna, Västmanland, Södermanland, Närke, Dalsland, Bohuslän, Västergötland, Småland och Öland. Fler än förra årets 12 landskap alltså. Varav Öland och Dalsland var nya eller i stort sett nya bekantskaper för oss.
Antal nationalparker: 7 st, Store Mosse, Hamra, Fulufjället, Garphyttan, Björnlandet, Töfsingdalen och Garajonay. Varav Store Mosse vinner pokalen som den bästa svenska. I stark konkurrens med Hamra. 17 besökta svenska nationalparker totalt sett.
Antal UNECSO-världsarv: 3 st, Engelsbergs bruk, Södra Ölands odlingslandskap och Skogskyrkogården
Antal landskapstoppar: 6 st. Södermanland, Öland, Småland, Västergötland, Dalarna och Dalsland. Dalarna var den överlägset bästa, eftersom den faktiskt är en riktig bestigning och dessutom är förlagd till fjällmiljö.
Antal vandringsdagar: 25 kommer jag nog fram till. Svårt att avgöra, för när är det en vandringsdag och när är det bara en kortare vandring som inte kan anses vara en dag?
Antal besök i Orsa: 3 st. Visst är det konstigt hur det kan bli? Innan midsommar i år hade jag aldrig någonsin varit i Orsa. Sedan svängde vi in och åt varsin pizza vid järnvägsstationen, på väg från Gävle till Hamra nationalpark, söndagen efter midsommar. Ytterligare ett par veckor senare hyrde vi en stuga 3 nätter i Orsa för att se Siljansbygden. Och på hemväg efter Färöarna bar det sig inte bättre än att det blev lagom med en övernattning i just… Orsa. Så kan det bli ibland.
2021 års best-of-lista
Bästa resan 2021, ja det måste ju helt enkelt bli överraskningsresan till Färöarna.
Bästa möte med Inlandsbanan skedde ju helt klart vid Storstupet norr om Orsa i Dalarna.
Mesta gammaldags fjällkänslan hittade vi i genuina Ammarnäs, dit ingen Stockholms-hysteri alls hade nått.
Kladdigast (och för alla del svartast) var vi som vågade smörja in oss i den svarta svaveldoftande leran vid Svarta havet i Bulgarien.
Blötast var jag när himlen öppnade sig precis samtidigt som jag kom fram till Njupeskärs vattenfall.
Dimmigast var vår vandring till Trøllanes. Som tur var, var dimman av den böljande sorten, som avslöjade rätt mycket för den tålmodige, som hade tid att stå still och vänta.
Halast var utan tvekan entrén till Isgrottan i Domsjö. Det enda rätta för att behålla någon form av värdighet blev att sätta sig på stjärten och åka kana ut.
Brantast var den vackra och dramatiska vulkanön La Gomera. Kanske särskilt ovanför Valle Gran Rey.
Kulturellast var ju vi är vi tillbringade en ljummen sommarkväll i Plovdiv med att njuta av operan Tosca i den 2000 år gamla amfiteatern.
Spöklikast var den dimmiga trolska och uråldriga skogen i nationalparken Garajonay på La Gomera.
Årets djurmöte blev nog ändå de söta lunnefåglarna på Färöarna. De har vi längtat länge efter att få se. Fast de var väldans svåra att fota.
Bästa kustvandring i år måste ju helt klart vara vandringen runt Öland södra udde.
Släkten är värst-pokalen för i år går till de båda Dalahästtillverkarna i Nusnäs. Båda med efternamnet Olsson. Men bara den ena släkt med oss.
Mesta undergångsstämningen får vi i Hälleskogsbrännan, naturreservatet efter den stora branden i Västmanland 2014. Vi är inte beredda på att bli så berörda, men man blir nästan tårögd när man kör kilometer efter kilometer av bränd kal skog. Vilken förödelse och vilken tragedi!
Årets högsta rondell blir ju utan tvekan rondellen vid Pajarito på 1400 meters höjd på La Gomera.
Årets lägsta rondell blir på motsvarande sätt den i den nybyggda tunneln Eysturoyartunnilin under havet, mellan öarna Streymoy och Eysturoy på Färöarna. Tunneln ligger som djupast på 187 meter under havsytan, exakt vilken nivå rondellen ligger på har jag tyvärr inte hittat några uppgifter på.
Färggladast är vackra Carl Larsson-gården i Sundborn.
Militärnördigast var ju helt klart Söderhamn/F15 flygmuseum.(som vi inte ens hunnit skriva om än). Skulle också ha kunnat platsa in som mesta Google Maps-skuggan, eftersom det är helt omöjligt att hitta dit med hjälp av Google Maps.
Mesta tonårsmagneten blev i år Myskoxecentrum. Våra ungdomar följde gladeligen med på familjeresa när denna destination inkluderades i rutten.
Mesta renspaningen får man helt klart till i Funäsfjällen, renarna är verkligen överallt.
Bästa Aperol spritz blir ju helt klart… men nej, det är ju nu vi inser faktum. Att 2021 varit helt tomt på Aperol spritz. Så kan det bli när man inte åker till Medelhavet en enda gång!
Här hittar du årssammanfattningarna för 2020, 2019, 2018, 2017, 2016 och 2015.
Missa inget 2022, glöm inte att följa 4000mil på Facebook.
